Rekommenderas!
Jag älskar att skriva! Det är inte någon direkt nyhet...Men något jag haft svårare att börja tycka om är att läsa. Om jag ska fångas av en bok är det nästan ett krav att den ska vara verklighetsbaserad. Under terminen i skolan har mycket litteratur ställt sig på rad, och för att helt enkelt bli godkänd på ett rättvist sätt har jag varit tvungen att läsa böckerna. Vissa har varit döden, andra något mer intressanta..läsa har jag iaf fått göra! Över 12 böcker har jag läst, o här pratar vi minst 200 sidor per bok..Jag är verkligen imponerad av mig själv o självklart alla andra som också lyckats med det, på så kort tid!
Efter att jag läst ut sista boken som fanns med i litteraturlistan hade jag på något konstigt sätt hittat ett liiiiitet läsintresse. Jag gick till biblioteket o lånade med mig 3 böcker hem, varav en är på engelska (bra träning inför nästa termin på högskolan). En har jag nästan läst ut nu, och den vill jag verkligen rekommendera. Och den är verklighetsbaserad. Jag tycker att i en sådan här typ av bok kan man verkligen leva sig in i författarens liv, känna ilska, glädje, sorg och allt dedär..tillsammans med honom/henne. Man ser verkligen livet från andra perspektiv. Boken blir så fruktansvärt ärlig..och stark. Istället att misslyckas med sitt liv på grund av andra så vänder man upp och ner på sin värld och gör livet till en saga.
Boken heter När ingen annan ser, och är skriven har Duncan Fairhurst. Han berättar om sin barndom då han vid 4 års ålder råkar ut för sexuella övergrepp, - av sin pappa, och hur detta fortsätter i flera år. Man får bland annat läsa om hans relation till hans familj och vänner genom åren samt hans kamp om att stå ut med flertalet konsekvenser i hans liv . Jag har blivit så arg och besviken under vissa stunder då jag läst boken p.g.a att det finns så hemska människor bland oss idag! Jag ser verkligen upp till sånna här människor som Duncan men även Dave Pelzer, den kända författaren till boken "Pojken som kallades det". Om jag träffat dom skulle jag bara gett dom en stor långvarig kram, det är de minsta dom förtjänar!
Om ni tänker läsa någon bok i fortsättningen rekommenderar jag den här...Jag ska strax lägga mig i sängen o fortsätta läsa. Här har ni bokens framsida!
Efter att jag läst ut sista boken som fanns med i litteraturlistan hade jag på något konstigt sätt hittat ett liiiiitet läsintresse. Jag gick till biblioteket o lånade med mig 3 böcker hem, varav en är på engelska (bra träning inför nästa termin på högskolan). En har jag nästan läst ut nu, och den vill jag verkligen rekommendera. Och den är verklighetsbaserad. Jag tycker att i en sådan här typ av bok kan man verkligen leva sig in i författarens liv, känna ilska, glädje, sorg och allt dedär..tillsammans med honom/henne. Man ser verkligen livet från andra perspektiv. Boken blir så fruktansvärt ärlig..och stark. Istället att misslyckas med sitt liv på grund av andra så vänder man upp och ner på sin värld och gör livet till en saga.
Boken heter När ingen annan ser, och är skriven har Duncan Fairhurst. Han berättar om sin barndom då han vid 4 års ålder råkar ut för sexuella övergrepp, - av sin pappa, och hur detta fortsätter i flera år. Man får bland annat läsa om hans relation till hans familj och vänner genom åren samt hans kamp om att stå ut med flertalet konsekvenser i hans liv . Jag har blivit så arg och besviken under vissa stunder då jag läst boken p.g.a att det finns så hemska människor bland oss idag! Jag ser verkligen upp till sånna här människor som Duncan men även Dave Pelzer, den kända författaren till boken "Pojken som kallades det". Om jag träffat dom skulle jag bara gett dom en stor långvarig kram, det är de minsta dom förtjänar!
Om ni tänker läsa någon bok i fortsättningen rekommenderar jag den här...Jag ska strax lägga mig i sängen o fortsätta läsa. Här har ni bokens framsida!
Kommentarer
Trackback
