Toalettholk i natten
Hurra hurra hurra,för familjens K's toalett är klaaar! Nu slipper jag släpa mig upp i trapporna på nätterna för att slå min natt-drill! Detta får mig att tänka på en måttligt roande historia som hänt mig..
Hemma i Andreas hus är de alltid mörkt som natten under sleep-tiden,om en lampa råkar va tänd så är det ett mirakel om ja säger så. Värst är ändå i trappen. De va inte tidigt i mitt & Andreas förhållande,men de va inte sent heller. Men på något sätt hade jag ändå inte lärt mig vart knappen satt till lampan som lyser i lampan,så med försiktiga steg tassade jag upp i trappan,mörkt o jävligt var det. Tyst som en mus uträttade jag mitt behov o skulle sedan ta mig ner. Men vad ser jag? Mörker. Det var inte tal om trappsteg,de va bara mörker. Smidigt,rejält smidigt så sätter jag mig på arslet på golvet,greppar tag med fötterna i första trappsteget..hasar mig ner för varje trappsteg,med tunga nervösa andetag (har lite fobi för kluriga trappor efter en gång då jag volta ner för en betongtrappa o fick världens vackraste fläskläpp). Jag tycktesjälv de gick jättebra att ta sig ner för trapporna,var övertygad om att Andreas föräldrar som har sitt rum precis vägg i vägg med trappan inte hörde ett smack av mina hasningar ner. Efter den resan ner tassade jag överlevande vidare till älsklingens (och min) säng igen ;)
Morgonen efter kommer Andreas mamma o frågar honom:
- Vad höll Amanda på med i trappan inatt egentligen? Ska vi ställa ut en ficklampa till henne nästa gång?
Haahaha;) Hon hade hört varenda hasning,varenda smidiga hasning ;) MEN NUUU..Sååå finns det nyrenoverade toaletten klar på nedervåningen,något jag väntat på sedan långt tillbaks! Hoppas bara jag trivs att sitta där i nattmörkret ;)
Popcorn & mamma/pappa-mys nu..jeeeeey! =)
Hemma i Andreas hus är de alltid mörkt som natten under sleep-tiden,om en lampa råkar va tänd så är det ett mirakel om ja säger så. Värst är ändå i trappen. De va inte tidigt i mitt & Andreas förhållande,men de va inte sent heller. Men på något sätt hade jag ändå inte lärt mig vart knappen satt till lampan som lyser i lampan,så med försiktiga steg tassade jag upp i trappan,mörkt o jävligt var det. Tyst som en mus uträttade jag mitt behov o skulle sedan ta mig ner. Men vad ser jag? Mörker. Det var inte tal om trappsteg,de va bara mörker. Smidigt,rejält smidigt så sätter jag mig på arslet på golvet,greppar tag med fötterna i första trappsteget..hasar mig ner för varje trappsteg,med tunga nervösa andetag (har lite fobi för kluriga trappor efter en gång då jag volta ner för en betongtrappa o fick världens vackraste fläskläpp). Jag tycktesjälv de gick jättebra att ta sig ner för trapporna,var övertygad om att Andreas föräldrar som har sitt rum precis vägg i vägg med trappan inte hörde ett smack av mina hasningar ner. Efter den resan ner tassade jag överlevande vidare till älsklingens (och min) säng igen ;)
Morgonen efter kommer Andreas mamma o frågar honom:
- Vad höll Amanda på med i trappan inatt egentligen? Ska vi ställa ut en ficklampa till henne nästa gång?
Haahaha;) Hon hade hört varenda hasning,varenda smidiga hasning ;) MEN NUUU..Sååå finns det nyrenoverade toaletten klar på nedervåningen,något jag väntat på sedan långt tillbaks! Hoppas bara jag trivs att sitta där i nattmörkret ;)
Popcorn & mamma/pappa-mys nu..jeeeeey! =)
Kommentarer
Trackback
