Mandiz

I torsdags när vi var på Liseberg och stod i kön till Flumeride så knackade en kille mig på ryggen,som var typ 9-10 år o frågade:
- Duu..är du gift?
- Jag? Naaee,de tror jag inte.
- Men varför har du ringen där då? (Jag har en oäkta silverring med en pärla i som ser ut som en förlovningsring på vänstra ringfingret)
- Ehm,jadu..

Här kommer svaret,som jag erkände för dom andra i kön,ett väldigt speciellt erkännande:
Jag har alltid velat att människor ska fråga: MEn Amanda,har du förlovat dig? SKa du gifta dig? Eller ja,att åtminstone okända människor ska tycka o tänka detta. O ryck inte på era ögonbryn nu..det ser så töntigt ut i ansiktet då. Keep smiling!

Här är vi ärliga! Så,nu vet alla sanningen. Jag vill se gift ut,iaf förlovad ut ;) Det är jag & mina drömmar. Jag o min verklighet. Många gillar den,andra inte. Synd för dom som inte gillar den..vilka torrbollar. Och en stoooor kram till denna lilla kille som kom fram o frågade om o med  vem jag var gift med. Och DESSUTOM,när det gått ett tag till,kommer killen fram igen o frågar hur många invånare det bor i Göteborg. Andreas störde sig på lillkillen,o vräkte ur sig: 2 miljoner. Haha,hur kunde han dumma sig så? ;)

Lillkillen hade ju halva inne ;) HAHAHA!