Förtrollad
Mooorsning korsning!
Idag börjar jag inte förren halv 1,men jag sov hos Andreas inatt,å åkte med han hit till Thn vid halv 7 i morse,så hinner jag repetera inför historiaprovet i lugn & ro! Har precis ätit en god frukost tillsammans med min maaamma, med den brutna foten =)
Lovade ju lite smått att skriva om den film jag o Andreas såg i söndags,Förtrollad. För de första rekommenderar jag den starkt. Hade inte tänkt berätta allt om själva handlingen, utan mer om mina tankar när jag kika på den. Iaf, en av huvudpersonerna,Gisele kom från sagovärlden där allting var perfekt. Inga lögner, inga sura miner, ingen ilska..Allt var som en dans på rosor. Glädje helt enkelt! Giselse blir förtrollad,o hamnar i nutiden (alltså hon kommer ifrån sagovärlden) och befinner sig plötsligt i New York (??),aja..nånstans i USA iaf..Detta är något hon alls inte förstår sig på, hon har ju aldrig sett en bil lixom! Det jag egentligen vill komma till (förbered er på en konstig oförståelig förklaring nu...) är att i en av scenerna i filmen, blir Gisele arg på en person hon tycker mycket om o upptäcker de snart själv..Arg på någon är ju något hon aldrig varit förut, för i sagornas värld finns ju inget sådant bland prinsessor. Så hon börjar alltså tycka det är roligt att vara ilsken... DÄR slog de till i huvudet på mig. Det är skillnad på saga och verklighet..de förstår väl nästan vem som helst.Men ibland känns det som vi människor i nuet också lever i en sagovärld där man tror att man alltid kommer leva det perfekta livet.
Jag lever i min sagovärld fortfarande, de har jag gjort sedan 10 månader tillbaka. Men nu har jag precis som Gisele, i filmen..också upptäckt mig själv att vara arg på en person jag tycker mycket om, som jag innan aldrig kunnat ana. Jag pratar förstås om mig & Andreas. I början av vårt förhållande hörde jag alla andra prata om sina förhållande,deras "kriser" o "3-månadersgränsen" För mig var det så självklart att inte jag & Andreas skulle hamna i någon kris, vi skulle inte börja bråka o komma oense efter 3 månader..
Vi tog oss över 3-månadersgränsen,men en dag blev vi oense, hade olika åsikter men tog oss igenom det ändå. Och jag kan erkänna, att jag hatar att bråka med min älskling..och jag saknar ibland dem 3 första månaderna, men kärleken till Andreas bara växer,o känslorna är så otroligt starka. Och lyckan jag känner för att jag har honom är så otrolig! Tillsammans med honom, är allting sagolikt.
Undra nu om ni förstått mitt sammanhang,men har inte vetat riktigt hur jag ska förklara det..Men ni får tänka efter själva... =P De va iaf lite tankar om sagovärlden o verkligheten!
Bild från filmen:) SE DEN!!

Nu ska jag göra nåt annat..
Vi hörs later, alligators.